Frågan om vad som är konst har funnits länge. Hur vi definierar begreppet har sett olika ut under olika perioder. Vad som räknas som konst har skiftat, liksom konstverkens och inte minst konstnärernas ställning i samhället. En annan fråga, som har blivit mer aktuell på senare tid, är också vad som ”får” skildras inom konsten och hur. Får man till exempel vara hur kritisk och ocensurerad som helst? Kan man göra små ändringar på en redan befintlig produkt eller verk och kalla det för sitt konstverk? Frågan om vad som får räknas som konst, och vad som egentligen är ”bra” konst, är het och omdebatterad.
Konstnärens och unikhetens status
Många av oss väljer att sätta upp tavlor och posters på väggarna i hemmet. Dessa är ofta prints, men är detta konst? För några är svaret självklart ja, medan det för andra inte är lika självklart. Om vi går tillbaka till upplysningstiden på 1700-talet pratades det mycket om konstnären som ett geni. Han (för det handlade sällan om kvinnor) sattes på en piedestal. Än idag är det inom till exempel konstauktioner vanligt att konstnären till ett verk framhävs, och att verkets värde beror på vem som har gjort den. Prints, likt dem du kan köpa i design- och möbelaffärer, har många gånger en anonym skapare, och de trycks dessutom upp i många kopior. Bristen på en (etablerad) konstnär och brist på unikhet gör att vissa inte ser dessa verk som konst. Vare sig du ser dessa prints som konst eller inte kan man ställa sig frågan om vem eller vilka som sätter standarden för vad som betraktas som konst idag?
Museernas inverkan på vad som är konst
Sedan 1900-talet har en institutionell konstteori vuxit fram och förankrats i samhället. Enligt denna definieras begreppet konst av gallerier, museer och konstbiennaler. Även tidskrifter och konstteoretiker har en viktig funktion inom området. Det är med andra ord konstvärldens ”elit” som berättar för oss vad som definieras som konst, och inte minst vad som anses vara god konst. Vad som är god konst handlar för många också om vilken konst som ställs ut var. Att erigerade penisar var en del av Cecilia Lindstrands verk på en salong riktad till allt ifrån mindre barn till äldre människor ansågs olämpligt för de ansvariga för salongen. På ett stort konstmuseum hade kanske inte verket setts ur samma ljus. Frågan om vad som är god konst handlar med andra ord många gånger om sammanhanget som verket presenteras i. Innanför de större museernas väggar uppmuntras kreativitet, nyskapande och ifrågasättande konst, medan man på en familjesalong ofta föredrar enklare verk som helt enkelt är en fröjd för ögat.